Lakrits, hänsyn och Magdalena Ribbing

Jag var tvungen att dubbelkolla publiceringsdatum för det här så att det inte var ett aprilskämt. Frågan och Ribbings svar var utsökt bisarra och värda att återpublicera i sin helhet.
Leta inte efter någon punchline i det här inlägget, ty det är bara en hyllning till den eviga visdom som flödar från Ribbings penna.
Håll till godo.

Fråga: Jag hade nämnt för tjejen som jag dejtar att jag var sugen på lakrits - något salt. Hon säger att hon inte tycker om lakrits. Vi åker lite senare och gör en storhandling på ICA. Jag passar då på och köper lite lakrits, typ endast sju-åtta bitar bara för att få känna just den smaken som jag var så sugen på. Precis när jag börjar äta, så börjar hon prata om att redan när hon var liten så tyckte hon att lakrits var så äckligt...". Hon nämner ordet äckligt några gånger till i samband med godissorten lakrits. Jag svarar "att smaken är ju olika för olika personer”. Hon upprepar då att hon tycker det är så äckligt.

Vid detta läge känner jag att hennes prat och användandet av ordet "äckligt" börjar inkräkta lite på mitt lakritssug - känns lite mindre kul att njuta. Jag ber henne sluta att prata om hur äckligt lakrits är för att jag känner att det påverkar hur jag kan njuta av denna "svarta salta tjäran" som hon beskriver det.

Finns det en möjlighet att min reaktion/känsla är någorlunda normal? Eller är man för känslig? Tänkte att på en lite mer generell situation; en middag i ett sällskap, så kan man väl ibland "hålla inne" med vissa matomdömen i respekt för matlagaren, övriga gäster som kanske njuter eller vill njuta?


Svar: Bäst hade varit att du hade avstått från att köpa lakrits och äta i din flickväns närvaro. Det är en hänsyn som du kunde visat din äckelmagade date när hon särskilt hade påpekat sin obehag inför lakrits.

Eftersom så inte var fallet utan du ändå köpte dessa bitar, kunde du ha frågat henne "okej att jag äter lite lakrits?" Hon kunde då ha sagt ja och du kunde nöjt ha tuggat i dig denna lakrits. Hon kunde ha sagt nej, och då hade du avstått, förstås.

Hade din flickvän haft normal hyfs så skulle hon ha hållit tyst när du nu åt din lakrits. Hon skulle absolut inte ha sagt något om äckligt eller annat obehag i samband med att du åt. Det är alltid direkt fel och ytterst ohyfsat att säga något negativt angående mat eller dryck som man själv eller någon annan intar.

Om det vore outhärdligt vidrigt för din dejt med ditt lakritsätande kunde hon ha förflyttat sig från din omedelbara närvaro just då.

Ville ni uppföra er bra, både mot varandra och sett ur artighetens synvinkel, så hade du tuggat i dig lakritsen i skymundan, och din dejt hade hållit tyst om sin obehagskänsla när du väl börjat äta. En normalt hyfsad person ska kunna se lite längre än till sin egen omedelbara behovstillredsställelse, åtminstone när barnaåren har passerats.

Magdalena Ribbing

Vad skulle vi göra utan experter?


Magdalena Ribbing, lakrits, vett, etikett, DN